Hela förra veckan gick åt till att baka. Och förutom att baka kakor så skulle det göras Snövitstårtor. Jag va tvungen att fixa marrängbottnarna nån dag före innan jag skulle göra själva tårtan.

dom första bottnarna va inga problem. Men så kom Lördagen, dagen då ALLT blev fel vad jag än gjorde, dagen då lingonveckan började och mina humörsvängningar inte är så roliga och dagen då jag hade planerat att fixa dom andra bottnarna till tårta nr 2. Mycket småfel hade hänt mig innan bakningen. Och jag känner att händer det nå mer nu så kommer en explotion att hända. Men jag gör ett försök att vispa äggvitor, ättiksprit och socker i assistenten. Här behövs ingen gissning om hur det gick. Slänger skiten i soporna och bestämmer mig för att vispa med vanlig elvisp istället. Medans jag vispar så vill vispen gärna leva sitt eget liv. Så den gör inte alls som jag vill när jag trycker på knapparna. Med mer å mer irritation så vispar jag färdig marrängsmeten. När jag ska trycka ut själva visparna så lever elvispen sitt lilla liv igen. Trycker på knappen som ska trycka ut visparna och "VVRRRRRRRRR"!!! Marrängsmet ÖVERALLT! KLADD överallt!! JÄVLA PISSVISP!!!!     Här brister det för lilla Kristin och explotionen är ett faktum. Dunkar den jävla vispen på bänken rejält och sedan är det handen som bankar på vispen.

Lingonveckan är tydlig när jag sätter mig på golvet och tjuter och bölar ut min frustration. Hela världen är för jävlig just nu! Varför ska sånt här hända mig jämt?!?! Stackars mig!!    

Det som är så bra med mig i en sånhär situation är att aggressionen går över efter nån minut. Så efter detta utbrott så kunde jag fortsätta med bottnarna.

Sedan kom Söndagen, dagen då Gustav hade kalas och dagen då tårtorna skulle göras färdig. Och det kan jag säga att det är så skönt när det jämnar ut sig. Tårtorna blev hur bra som helst! Och kalaset blev också jättebra! Skönt att veckan avslutade med succé.   

                         Puss & Kram / Kristin!

Denna vecka var bestämt en bakvecka. Och nog har det varit det alltid! Har hittills bakat drömrulltårta, drömmar, chokladbollar, chokladkakor och lekebergskransar. Hade också tänkt baka schackrutor och sockerkransar, men det får nog bli nästa vecka. För inför Gustavs kalas så ska det också bakas minst två snövitstårtor. Frågan är bara hur jag ska orka. Jag har ju bakat mycket hittills och så har jag också en liten Simon att ta hand om. Dessutom är jag förkyld. Men jag vill verkligen påpeka att jag har varit jättenoga med att tvätta händerna OCH jag har INTE snorat i alla dessa degar! Så ni som kommer hit å fikar kan lugnt äta kakorna jag har bakat.   

På Lördag så har jag varit hemma i en månad. Och denna vecka så tänkte jag lite på hur lätt det är att fastna i det jag tycker är skitprogram. Tv:n står på mycket härhemma och ett program som jag....ehm...."följer"....är "The Real Housewives In New Jersey" som går på 5:an. Det är lite som Svenska Hollywoodfruar, fast här så går inte ett helt program ut på att följa nån som ska köpa lite kläder eller smink eller nåt sånt som inte alls är så jäkla märkvärdigt. Här har fyra hemmafruar gått ihop å klankar ner en annan som jag tror att det inte är skottat enda fram. Det anklagas och bråkas. Det dras i löshår och klöser med fejknaglar.

Vanligtvis så tittar jag inte på den här typen av program. Det händer ju för fan inget vettigt!!! Men nog faan vill man ändå veta hur det går. Och jag undrar bara varför, varför, varför man är så nyfiken på vad som ska hända så att man MÅSTE se nästa avsnitt . Ett onödigt "beroende" tycker jag och jag blir lite arg på mig själv.

Jaja. Nu blir det till att blicka framåt! Imorn bär det iväg till Barnens Hus och sen ska det fixas marängbottnar. Och så hoppas jag på att bli av med förkylningen snart. Ha det så bra!

                       Puss & Kram!    

Tjosan!!

Är så jävla trött! Hela dagen har gått åt till att plocka ur diskmaskin å fylla på med ny smutsig disk, tvätta, städa, plockat, mata bebis OCH har dessutom hunnit med att sätta upp hissgardin till altandörr'n och satt upp en ny gardinställning i Gustavs rum. Även där blev det också nya gardiner. Hela dagen har gått och det sista jag gjorde nyss va att natta Simon. Å ÄNTELIGEN så får man sätta sig ner å inte behöva lyfta ett finger. Det är så himla otroligt skönt!!! Ni som inte har testat, prova för fan! Det är värt det. :-D

Men vad har jag gjort resten av helgen då? Ja, igår på förmiddag hände det väl inte så mycket. Däremot på eftermiddag så blev det iväg på 4-årskalas. God fika och sällskap fick vi och Simon hittade ett nytt intresse: Ballonger. Det är så skönt att få komma iväg träffa folk, istället för att vara härhemma å få tiden att gå sakta varje dag. Jag måste bli bättre på att ringa till folk å säga: "Hej, är du hemma? Vill gärna komma å hälsa på å prata lite skit". Jag ska verkligen försöka att bättra mig. :-)

Men i fredags så vet jag inte riktigt om Simon va ute efter mer uppmärksamhet än vanligt.

Jag sätter mig i soffan en snabbis för att kolla Facebook och tar för givet att Simon ska underhålla sig själv. Å tro mig, det gjorde han! När jag sitter vi datorn så hör jag ett ljud som INTE lät bra. Jag går till köket å kollar. Då ser jag hur Simon (Hulligan-Harry, den enstrumpande banditen) har ställt sig upp framför altanfönstret, knackat på rutan som han brukar göra. Det är bara det att denhär gången har en fyrkantig kloss i näven som han har bankat med. Jag skådar en "ros" på rutan! Aahh, Simon va har du gjort?!?! Fick improvisera med att tejpa fast en kartong där det har spruckit.

Alltså ungen är inte ens ett år gammal, men har redan hunnit med att besöka akuten efter att ha vält en hylla över sig och panga rutor. Dåre! :-D

Nä, nu får man se framåt istället. Veckan som kommer blir en bakvecka. Måste baka olika sorters kakor inför ett födelsedagskalas. Nu ska jag slappa med att glo lite på tv. Ha det så bra så länge!

                       Pöss & Kram! :-) 

Hej hej!

Jaha, då sitter man här och ska försöka blogga. Jag har länge funderat på att blogga, men samma tanke har slagit mig: Varför? Kommer det att va nån människa som vill veta hur min vardag härhemma ser ut? OM det finns nån som läser, ska jag verkligen blotta mig å skriva om mitt privatliv? Ja, varför inte? Måste väl pröva, å går det åt helvete så får jag väl sluta då.    Jag kan väl lika gärna dela mina tankar och känslor till övrigt folk. Många händelser har ju gjort en glad, ledsen eller skitförbannad. varför inte dela med mig och kanske glädja någon eller kanske få folk att stanna upp och tänka efter.

Jag tror ändå att det kan vara skönt för min egen del att bara försöka få ur sig allt som man har i huvvet genom att skriva. Jag ser det som en chans att utrycka mig och inte stänga in allt. Det misstaget har man ju gjort några gånger och det slutar aldrig lyckligt när, så att säga, "hårddisken" är full.

Jag hoppas att det här med att skriva ska gå vägen och att jag får dela med mig mycket roliga stunder och inte alltför mycket tråkiga stunder.

Nu har jag inte så mycket mer att skriva, det här får bli en mjukstart. Men frukta icke! Jag återkommer.   Ha det så bra så länge!

                                 Puss & Kram!